Lite butter kanske?

Det känns som om det alltid är jag som gör fel. Sedan finns jag inte för en stund. Är som ett slags spöke. Måttligt roligt, eller inte. Jag är inte 12 längre. Och har knappt vart det när jag var med dej.
Jag sköter mej själv, är det inte bättre? Så jag inte klänger på dina axlar helatiden. Hur skulle det sett ut om jag bara hängde här och inte var med andra?.
Jag vill städa, få ordning. Min själ blir orolig annars. Ja så är det, och speciellt när det kommer en stressad vecka framöver.

Städning och duscha står på listan fortfarande.

Och vad hände med den stora ballongen som fylldes på nolltid. Varade över ett tag och sedan var det någon som satte en nål i ballongen och all luft har sakta mej säkert läckt ut?
Hur ska man då vara. Eller är det som det ska vara? En tom ballong i en stor atmosfär? Ibland vet jag inte hur jag ska bete mej, tycka eller tänka. Men jag håller hårt tag i verkligheten och lever i den. Därför kan man väl få undra hur det egentligen ligger till...