Det snurrar i min skalle

Jag vill inte vara med längre.
Bara säga hejdå och gå i ide, om det bara kunde funka.. Så bra vore det. Suck.
Helst skulle jag bara vilja sitta i ett hörn och kolla på när allt snabbspolas. Usch och fy för detta. Men snart är det min födelsedag, och då borde ju man vara glad? Hmm. Sådär som man var när man var liten. Man låg i sängen, vaknade flera timmar innan. Man hörde hur alla brötade i köket, sedan så kom dom in på led, sjungandes med ljus och tårta. Men varför är det inte så nu? Och på toppen av det hela så fyller man 17. FY SKJUTTON! Ett år kvar till krogen. Jaja, man ska ju inte kunna få bestämma sin ålder så. Allt har ju sin tid.

Jag känner mej fortfarande rätt förstörd sen sist. Jag vill bara gråta när jag tänker på det. Varför? Jag som trodde allt vra bra nu. Att allt nästan var över, det verkade ju i alla fall bil bättre. Lite "bättre". Vad man nu ska kalla "bra" i det hela. Det är sjukt. Upp och ner, hit och dit. Vafan är dethär? Inte normalt i alla fall. Kanske löser det sej någon gång, längre fram i livet. Om det nu gör det? Men inte fan kommer man då glömma. Jävla svin.

Idag har jag jobbat i alla fall. Det var inte alls myket folk. Känns sådär jobbigt och segt att jobba då. Man bara går där och väntar då. Man vill ju bara höra "vi stänger" så man kan kila hem. Men jaja, pengar får man ju. Det är toppen. Har kommit på att jag måste inhandla mej ett par tights.. Ja, bara sådär. Vet ett par på h&m, så dom får det bli. Imon ska det oxå jobbas...

Jag är vimsig och jobbig. Helst ledsen och svår.
Hej