Tankar...

För övrigt så är jag en grubblare, lite sådär ibland och väldigt ofta.
Jag tänker...
Gjorde jag fel när det var jag som sa, jag vill inte komma emellan,
gjorde jag fel i att umgås,
gjorde jag verkligen fel när jag drog mej undan efter en ursäkt?

Nä, det gjorde jag inte.
Inte ett jota fel.

Och om jag nu inte skulle gjort det,
skulle gjort det senare,
så skulle allt bli förbannat mycket svårare.

Men jag har slutat att tänka,
nu är det som det är.
Jag tror det är bra så.
Kanske någondag så rinner allt ut i sanden.
Kanske någondag plockar man upp ett sandkorn och rullar det mellan fingrarna.
Kanske en annan dag hämtar man mer.

Vem vet,
vet du,
vet jag?