Så blir det, ibland

De senaste dagarna har mycket vart tokigt,
kanske till och med lite upp och ned.
Inte som mej har jag vart,
inte som mej.
Tårar fick rinna en liten sekund, så skönt.
Så tunga, så ljuvliga.
Men jobbigt.
Tack gode gud för fina vänner som förstår mej,
som alltid är fina
och
finna där.

Igår var jag med Hanna, kollade runt i stan. Vi åt sushi och jag följde med henne till stallet.
Stallet utanför Kungälv.
Underbart att bara få komma bort, vara sådär ensam på något sätt.
Bara vara ute, se luften bli vit när man andas ut.
Sitta och små huttra ute, i den nu så mörka natten.
Hösten är här, verkligen här.

Och ni,
NI,
vänner
ÄR Underbara!