Tragiskt

Gött skön smärta. Eller inte.
Men bara att proppa i sej med ibumetin så funkar allt. Nästan då.
Inte det minsta skönt med "den jobbiga veckan", förbannat äckligt. Men då vet man att kroppen är som den ska vara, för annars börjar ju man undra. Så jag känner mej en aning lättnad och glad. Sjukt nog. haha.

Repade med brudarna idag, funkade okej. Vi bakade chokladbollar med, Mumma!
Vi drog oss hem och på tåget såg jag Jonas, hoppde av i Kungsbacka och sprang och hoppade på samma buss. Sjukt kul att träffa folk. Att umgås med folk, att ses och bara vara. Speciellt med dom man tycker om. Jaja, träffade i alla fall Jonas, händer inte allt för ofta. Men vi ses mer nu en vi har gjort innan så det är ju toppen. Tjötade en stund tills det var dags för mej att hoppa av bussen. Hejdå Jonas, hoppas vi ses snart igen :)
In på tappen, köpte börd. Hem. Spela gura, sjugelisjunga och bara vara.

På kvällen känner man sej galet ensam, det känns sjukt.
Vore mysigt att sova brevid någon, händer allt för sällan.
Men men, så är det om man heter Siri Artelius och är som man är antar jag? Tragiskt!