När man var liten

Kom på mej själv när jag stod och diskade. När allt är för mycket för mej, när jag väl gör något så lyfts jag upp och mår snäppet bättre. Inte för att diska är så najs, men jag gick det gjort. Jag gjorde det, och nu framstår jag som tokig. Men så är det.
Haha, jag är en mes. Men jag är trött på så mycket just nu.

Och när jag börjar gå i en svacka så blir allt så jobbigt att jag alltid vill till mamma. Nästan så att jag gråter. Vad är det lixom? Som om mamma räddar mej under hennes vingar? Mamma har faktiskt inga vingar och det vet jag. Mamma är ingen fågel vad jag vet, hon skulle berättat det för mej i så fall. Det hade ju vart coolt för all del, men jag gillar mamma som hon är.

Det är nog bara det att det känns så tryggt och bra att träffa mamma. Så lugnt och fridfullt när det väl är det. Det är ju bättre. Det känns bättre.
Ibland vill jag bara vara 5år igen och ligga och sova brevid mamma, leka hela dagarna långa och inte ha några bekymmer. Det hade vart så skönt att bara hoppa tillbaka för en stund, för en dag och bara känna hur det känns. Det finns så mycket att ta ställning till när man är äldre, ibland blir det för mycket.. Jag förstår att jag är äldre, men alla dessa krav. Hjälp.

American Idol på tvn och jag ska skriva engelskan...