Ja, så kan det vara

När man har fått ut sin ilska, när det har gått ut och nått fram till alla. Till och med till den minsta stenen borta i Kina. Är man nöjd då, är det då man kan slappna av och luta sej tillbaka för en pause?

Ibland undrar jag när man kan vara nöjd, och ibland undrar jag hur det är att vara nöjd. Eller om man någonsin kommer vara nöjd.
Just nu är jag trött på allt och inget, vill bara ha mina underbara vänner, helg och sommarlov. Att bara vara kan vara det bästa som finns. Det bästa som finns för mej, det är då jag är nöjd antar jag. När allt är avslappnat och lugnt. Jag klarar inte av press eller stress, inte ovänner eller tjöt. Jag vill ju bara vara.

Bara vara den jag är.

Jag vill bara gå under ytan, försvinna bort på en luftmadrass på de sju haven. Bara vara. Jag orkar faktiskt inget alls nu, jag är svag. Det är precis vad jag är. Jag klarar inte ens av mej själv, det är jävla illa. Eller klarar av mej själv gör jag väl men inte alla dessa jävla krav om hur man ska vara och inte vara. Jag är ju bara mej själv och gör det bästa jag kan och det bästa jag kan för mej själv. Men allt blir för mycket med allt runt omkring att jag slutar bry mej, slutar tycka synd, slutar lyssna på allt tjöt och gnäll.

Jag får bara ont i magen.

Och igår höll jag på att svimma för den delen, läskigt. Vet inte vad som hände. Var dock hos min underbara och bästa vän Amanda som hade haft 18-års fest dagen innan, jag slaggade där.
Där sov jag mellan två män, svettigt, varmt och mysigt.

Ibland tror jag inte att folk inser att det är dom sjävla som måste förändras, att man inte kan styra och ställa över andra, att man inte kan tvinga till sej saker. Eller tvinga andra att göra saker. För fan ryck upp er, vafan håller ni på med? Jag blir så jävla förbannad. Hur ser ni världen egentligen? Att ni kan styra över allt och alla, då har ni fan fel. Så fel. Öppna ögonen och se, kolla er runt. Och se hur allt går till, se hur ni sakta och säkert förstör broarna mellan alla. Mellan er själva och era kära, mellan dej och ditt inre. Allt kommer falla sakta men säkert, hoppas fan att ni inser det innan allt är slut.
Idioter!

Imorgon skall jag i alla fall fräffa några av mina kära, guld värda är ni. Glöm inte det.