Som en våg över dina läppar...

Ibland, ja oftast går dina ord som en våg över dina läppar och igenom örat och ut ur det andra på mej. Varför kan man fråga sej, och jag vet precis varför.
Ibland är det sant, ibland är det inte och ibland orkar man bara inte lyssna på allt man ska försöka urskilja från falskt till sant.
Dina läppar kan man inte tyda när dom rör sig som en stormig våg och dina ord försvinner ut i intet.
Ibland är det skönt att inte bry sej, inte tänkta efter och inte vara för att bara vara.
Ibland ska man strunta i andra, ta sej själv i första hand. Ro sej i land utan med någon annans hjälp. Utan åror.
Ibland behöver man vara precis den man är.