Är trött på att vänta,
vänta med armarna hängandes längs sidorna.
Men tårarna så nära så att man nästan kan ta dom och slänga ner dom i en ask.
Jag är trött på allt för mycket.
Skolan speciellt.
Men vad händer sedan?
Jag är trött på att inte finna svar på saker och ting,
uppenbara saker.
Mest trött på att inte förstå eller veta.
Du gör mej förvirrad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Artelius
- Musik, vänner, kläder och vardagen. Finns inte mycket mer och säga nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar