Att säga förlåt är ibland ett måste,
det minsta man än har gjort så är det bra.
Det känns lite bra, även om det var dåligt.
Kanske aldrig kommer bli bra, men att säga det känns lite bättre.
Lite lugnare.
Annars blir jag för trött på mej själv.
Varför skall man egentligen behöva bråka, vad jobbigt allt kan bli då.
Lunga ner sej och berätta som det är, berätta saker och ting vore bättre.
Från båda håll, från allas håll, även sej själv.
Man måste tänka.
Ibland är det svårt.

Mina axlar gör för jävla ont,
älskar stress axlar!